five sentences

Hah. Jag vet inte om ni har hört den låten - Sunshine after the rain. Den passade hur som helst ganska bra in på idag...   Eller nåt.  Solen sken iallafall.
Folk borde använda mer låttitlar när de pratar, det skulle lätta upp språket lite. 
Nu skulle jag kunna komma med grymt många dumma exempel på det, typ Göran Hägglung i tvdebatten, men det ska jag faktiskt låta er slippa. Är jag inte snäll?

Vet inte vad jag ska skriva.. har börjat om MINST fem gånger. Uhuhu, ångest. Tidspress och deadline brukar ju fungera, så vi säger att jag lovar er ett inlägg innan söndag klockan 15. .. okej.. då är det klappat och klart.. ja.. hmm ..  bra.. då säger vi så då.. yes.

Eller näe hörni, vet ni vad.

Jag satt bänkad framför tv igår med morotsstavarna och dippen och tittade på Debatt i ettan.
Speciellt igår var ämnet intressant och gripande. En utvecklingsstörd kille hade dött efter vårdarnas minst sagt brutala hantering av de boende på hemmet - något de kallade för kontrolltagning.
Man lägger ( lägger och lägger ) ner den boende på golvet, korsar armarna bakom ryggen och håller de hårt tryckta högt upp emot skulderbladen. Sen sätter man ett knä på patientens rygg och står så tills denne har lugnat sig. Detta hade den här killen i fråga då avlidit av, på ett mycket .. obehagligt sätt.
Denna "vårdform", hur kan man ens få kalla det det, förekommer på vårdboenden för utvecklingsstörda runt om i landet och är väldigt vanlig. De ansvariga försvarade det hela med att metoden endast skulle användas när vårdarna var hotade och den boende uppträdde mycket hotfullt och var våldsam.

Skulle kunna prata på om det här i alla oändlighet, kolla gärna på inslaget och debatten på svt.se/debatt.

Det är oacceptabelt och helt fruktansvärt att det här förekommer. Jag blir så gripen av det hela och fruktansvärt arg på att det hela får fortgå. Det är i sådana här situationer man önskar att man bara kunde slå the bad guys i huvudet med en stekpanna. Önska de ett liv utan glädje och kärlek. Men jag kan inte. Så fort jag hör de prata så bara tänker jag stackars liten. De sitter där och kan inte försvara sig överhuvudtaget, kommer med små dumma svar som inte alls stämmer svara på frågorna som ställs.
Jag skäms över att jag kan tycka synd om någon som har gjort något så fruktansvärt hemskt, eller har skrivit på att den här metoden ska tillåtas på hemmen runt om i sverige. Men jag kan inte rå för det. Skäms på sig sofia.
De måste få stå till svars för vad de har gjort. Få sitt straff.  - Men tänk om de ångrar sig, tänk om de aldrig kan förlåta sig själva för sina handlingar.

Näe, inte ens en rejäl och innerlig ursäkt kan riktigt förlåta deras handlingar. Det måste vara så att jag tycker synd om de för deras misstag. För att de aldrig kommer att kunna göra allting ogjort.

fia.